krille tvärvigg

Annandag pingst. För några år sedan en helgdag, nu förvandlad till en sketen vardag av arbetslinjens företrädare. Istället gav de oss Svenska Flaggans dag till helgdag. För att vi ska minnas Gustav Vasas intåg i Stockholm den 6 juni 1523? Hur många minns det? Sverige blev i alla fall nationalstat då, efter århundraden av strid om makten mellan olika maktgrupperingar i riket samt att Gustav Vasa lyckades skicka den så kallade Kristian tyrann ut ur riket. Fast själv blev han en minst lika stor tyrann med tiden. Det andra datumet som är förknippat med nationaldagen är 6 juni 1814, då Sverige fick en ny regeringform, som man anser gav förutsättningar för en demokratisering av landet. Men det ska gudarna veta att det tog lång tid innan vi fick någon demokrati. Motståndarna var både det stockkonservativa prästerskapet, adeln och det parti som nu berömmer sig av att vara det nya arbetarpartiet,som utan att blinka skrivit om sin historia. Var det inte det man alltid anklagade kommunisterna för att göra, det vill säga försköna sin egen historia. Nåväl, 1814 innebar ju också att vi fick en ny kungaätt. Från Frankrike, som tidigare varit huvudmotståndare i det europeiska kriget, hämtades en av Napoleons marskalkar, vilken inte var sen att acceptera det guldkantade erbjudandet. Så halkade ätten Bernadotte in på ett bananskal på den svenska tronen. Den egentliga efterträdaren Gustav IV Adolf skickade man ut i Europa som överste Gustafsson, sedan han fått skulden för förlusten av Finland. Så kan det gå till i finare familjer!

Ja, det här är tankar som kommer till mig då jag promenerar den inkörda gamla landsvägen mellan Fiskeby och Björkberg. Himlen är blygrå och ur det kompakta molntäcket kommer några fina stänk. Det har regnat under natten och doften ur markerna är stark och påträngande. Sånglärkan, den obotliga optimisten, drillar sin sång över fälten och tofsvipans jamande läte hörs, då en korp i tung flykt passerar dess revir. Ur dikena lyser den frodiga kabbelekans lackgula kronblad. Men kabbelekans storhetstid är över sedan många år, sedan dikena dikats ur eller lagts igen. Fast i Norrland håller den ju fortfarande stånd ganska bra. Kabbelekan är på något sätt osvensk, den är praktfull och prålande och alls inte lagom. Men varifrån kommer dess namn? Kabbe och leka? Linné föreslog kalvleka, kanske för att den blommar samtidigt som djuren släpptes på bete. Nej, säger etymologin, som förlägger den i dunkel. Folkligt sett har den fått många namn som äggblomma, gul majblomma, kalvöga, smörfånga, stor smörblomma med flera. På latin heter den Caltha palustris om det kan ge någon vägledning.