krille tvärvigg

På vår resa till Västervik och Stockholm så förlade vi på barn och svärsöners inrådan vår söndagstur till Tyresta nationalpark. En park i mycket vacker natur med ängar, skog och sjöar och olika vandringsleder. Vi var utrustade med korv och engångsgrill. Kaffe tänkte vi köpa i caféet. Engångsgrillen visade sig snart svår att få fyr på i blåsten, men som tur var så var en av grillarna i gång, så vi kunde fylla på med ved och fick snart korvarna i ätbart skick. Vi hade också tur och hittade en vägg som låg i lä, där vi kunde njuta av solen och dricka kaffe. Efter ett tag i solen, så tyckte min fru att vi borde röra på oss, så vi tog med småttingarna på en rundvandring på urskogsstigen. De två yngsta, Elliot och Melker, var snart på alerten och intog täten. Medan Liam tog det lite lugnare i trossen. Han hade utrustat sig med en bra vandringsstav och slog följe med en något seg morfar. Det fanns åtta stora skyltar på stigen med information om djur- och växtliv och de blev genast ett mål för de minsta. Under glada tillrop manade Elliot på oss andra och så fort vi tagit del av informationen på en skylt så drog Elliot och Melker vidare. Vi såg inga djur, men skogen var urskog, då träd som fallit ner fått ligga kvar och skogen så att säga skötte sig själv, utan mänskliga ingrepp. Stigen vi gick var cirka 2 kilometer lång och vindlade sig uppför och nerför. Trappor och trätrallor hade anlagts för att underlätta vandringen. Efter avslutad vandring föreslog vi barnen att de skulle ta med sig sina föräldrar på stigen. Men en av dem, Melker, var mycket bestämd då han kort meddelade att han "aldrig mer" skulle gå stigen. Ändå hade han knatat på bra och aldrig sagt något om att det var jobbigt.