Helsingforsresan maj 2009
Intryck från Helsingfors
Medan jättefärjan Mariella baxar sig förbi försvarsanläggningen Sveaborg, som ligger som ett lås vid infarten till Helsingfors, så visar sig staden för våra ögon. Det första som slår en är att epitetet den vita staden stämmer. Om det är ljuset eller närheten till havet som skapar intrycket vet jag inte. Över alla andra byggnader reser sig den vita domkyrkan och Uspenskijkatedralen, precis som om de strävade efter att nå Gud.
När färjan lagt till i hamnen splittras snart människoströmmen åt alla håll. Vi följer en rännil som söker sig in mot centrum. På marknadstorget är kommersen redan i gång, men vi vill vidare och beger oss till det väldiga senatstorget för att hoppa på en sightseeingbuss. Eftersom min fru talar finska erbjuds vi rabatterade biljetter. Vi slår oss ner på bussens övervåning och hamnar bredvid ett par från Australien, som ämnar resa Norden runt. Vi sätter på oss hörlurarna och kan sedan välja vilket språk vi vill höra turistinformationen på. Det visar sig dock att synkningen mellan upplysningarna i hörlurarna och sevärdheterna inte är den bästa. Bland annat beroende på att färden längs den vidsträckta Mannerheimgatan går lusigt med ett otal stopp. Vi hinner dock få en skymt av Svenska Teatern, Stockmanns imposanta varuhus och den nedgrävda Tempelkyrkan. Vid Mannerheimsgatans slut står marskalken själv staty. Från centrum går färden vidare mot Sandudden. Men den smala gatan med ideliga möten gör att vi kastas kring som käglor på bussens övervåning och snart har den hisnande färden tagit över intresset från sevärdheterna. Ett stopp vid Sibeliusmonumentet, som är format som en jättelik orgel i glas är dock välkommen. Överhuvudtaget visar färden genom Helsingfors att det är kulturen som man vill visa upp. Helsingfors är en märklig blandning av storslagna byggnader och historia, samtidigt som den känns som en trivsam småstad. Jag tror att jag skulle finna mig väl tillrätta i staden. Fast hur staden ter sig på vintern, då iskalla vindar från finska viken sveper in mot den oskyddade staden vet jag förstås inte.
Efter den omtumlande bussfärden söker vi oss åter till marknadstorget på jakt efter en finsk specialitet, piroger. Det finns knappt en sittplats på uteserveringarna, men vi lyckas klämma oss in på ett serveringsställe och beställer köttfärspiroger och kaffe. Pirogerna går an, men kaffet visar sig vara rena blasket. Tiden lider och vi bestämmer oss för att besöka saluhallen. Min hustru köper ytterligare en finsk specialitet, kalakukko, som påminner om en inbakad pizza, men innehåller småfisk, siklöja.
Innan vi beger oss till båten hinner vi med ett besök i den otroligt vackra rysk-ortodoxa kyrkan, Uspenskijkatedralen, från tsartiden. På vår väg till kyrkan passerar vi presidentpalatset, där två vaktposter står på parad i värmen, stela som statyer. Jag glömmer i hastigheten att se efter om flaggan är hissad, ett tecken på att presidenten är där, sägs det.
Efter en minnesrik dag beger vi oss till båten, där en härlig middag väntar…
