En svensk tiger
Sveriges riksdag har fördömt folkmordet mot armenier under första världskriget. Och regeringen beklagar beslutet som väckt starka känslor i Turkiet. Utrikesminister Bildt anser att uttalandet är olyckligt på grund av de försoningssträvanden som pågår mellan folkgrupperna och att frågan om folkmord är en fråga för historikerna. Man kommer hur som helst inte att fästa något avseende vid riksdagens beslut, menar Bildt. Och att bli kallad till KU-förhör tar han med en klackspark, när intervjuaren i P1 ställer frågan. Du vet väl hur många ärenden som tas upp där, säger han med undermeningen att det är inget att fästa sig vid.
Statsminister Reinfeldt spär på uttalandet och talar om en partipolitisering av frågan, fastän även borgerliga ledamöter var med och fattade beslutet.
Att riksdagen fattat detta modiga beslut måste ses som historiskt. Tänk om man varit lika förutseende under det andra världskriget och uttalat sig mot förintelselägren. Men då var mottot: En svensk tiger, som gällde. Och affärerna med Tyskland fick inte äventyras. Först då kriget vände vågade man ta till starkare brösttoner.
Tilltron till den tysta diplomatin är stark och nu tycks vi åter med Bildt som banérförare ha hamnat i den.
Illavarslande är också den negligering som görs av riksdag och utskott, de organ som är framröstade i demokratisk ordning.
