krille tvärvigg

Ingen kan väl undgå den rättegång som nu utspelar sig i vårt västra grannland. En iskall mördare, som inte visare en enda min, då åklagaren läser upp offren för hans gärningar, men som rörs till tårar, då hans egen sjuka film visas. Vad är detta för en människa?
Han bekänner sina handlingar, och önskar egentligen att han kunnat dräpa flera. Han vädjar till nödvärnsrätten, därför att han befinner sig i krig med mångkulturalismen, mot Islam, som hotar att ta över det vita europeiska samhället.
Känns inte detta igen? Även Hitler talade så. Judarna var hans fiende, de hotade den vita ariska rasen och de hade upprättat en världsregering som konspirerade mot de rättrogna. Hitlers planer ledde till förintelsen och satt han på de anklagades bänk skulle han säkert bara beklaga att han inte hann döda ännu flera.
Många tycker nog att Breivik får för stor plats, att han nu i fem dagar framåt kommer att få stort utrymme och möjlighet att torgföra sin åsikter. Men detta måste vårt samhälle tåla, vi måste lära oss att konfronteras med, hantera och bemöta dessa åsikter, som han står som representant för, men som finns i våra samhällen, som en kuslig underström. Kanske måste vi också göra upp med våra egna fördomar i frågan.