krille tvärvigg

På morgonkulan ser jag den bastanta svarta herrelösa katten, som bor i källaren hos grannen. Han styr mot vår gård, stannar vid den sibiriska ärthäcken och låter sin urin, markerar revir: här är det jag som bestämmer.
Sedan fortsätter han, kastar en förtrytsam blick mot fågelbordet, som säger: ingen idé. Lomar vidare mot nya jaktmarker.
Hos grannen väsnas kajflocken och bråkar om de bästa sittgrenarna i vårdträdet. Trafiken mot stan har kommit igång, en timmerbil dundrar förbi. Vardagen är igång.