Påskfirandet över
Nu är påsken definitivt över sedan Kerstin och barnen åkt hem till Stockholm. Det blev -som vanligt- mycket tyst och tomt i huset efter dem. Ägnade därför eftermiddagen åt att klyva ved som tröst.
Påskhelgen tillbringade jag annars i Västervik hos mor. Hjälpte henne att tömma överskåpen, eftersom man ska göra stambyte i lägenheterna. I en svart dokumentportfölj hittade jag polisrapporten från den ödesdigra kväll då min bror Ove omkom. Det blev en känslosam läsning för både mig och mor. Det värsta i rapporten är att den som körde olycksbilen försökte skylla ifrån sig på min döde bror. Men till slut uppdagades ju sanningen, då en av de som begick mened fick kalla fötter och berättade hur det var.
Vädret i Västervik var inte det bästa, på långfredagen duggregnade det hela dagen och på natten mot påskafton övergick det i snö, så att då vi vaknade på morgonen låg ett 1 dm tjockt snötäcke på marken. Tala om kalldusch! Påskdagen var vädret bättre och jag följde med mor och handlade på Coop. Hon gick hela vägen fram och tillbaka, vilket hon inte brukar göra utan ta bussen i ena riktningen. För att hon skulle få vila sig tog vi en kopp kaffe i det primitiva kaféet på Coop.
Annandagen gick vi en promenad var och en åt sitt håll. Jag gick en bit utefter Gamlebyviken, men vände snart då det blåste snålt. På tisdagen reste jag hem, en resa med buss i tio långa timmar med två timmars väntetid på City-terminalen. Botaniserade i pocket-shopen och hittade John Le Carrés spionroman Mullvaden, som Tomas Alfredsson filmat. Satt i cafét och läste den tills bussen gick.
Påskhelgen tillbringade jag annars i Västervik hos mor. Hjälpte henne att tömma överskåpen, eftersom man ska göra stambyte i lägenheterna. I en svart dokumentportfölj hittade jag polisrapporten från den ödesdigra kväll då min bror Ove omkom. Det blev en känslosam läsning för både mig och mor. Det värsta i rapporten är att den som körde olycksbilen försökte skylla ifrån sig på min döde bror. Men till slut uppdagades ju sanningen, då en av de som begick mened fick kalla fötter och berättade hur det var.
Vädret i Västervik var inte det bästa, på långfredagen duggregnade det hela dagen och på natten mot påskafton övergick det i snö, så att då vi vaknade på morgonen låg ett 1 dm tjockt snötäcke på marken. Tala om kalldusch! Påskdagen var vädret bättre och jag följde med mor och handlade på Coop. Hon gick hela vägen fram och tillbaka, vilket hon inte brukar göra utan ta bussen i ena riktningen. För att hon skulle få vila sig tog vi en kopp kaffe i det primitiva kaféet på Coop.
Annandagen gick vi en promenad var och en åt sitt håll. Jag gick en bit utefter Gamlebyviken, men vände snart då det blåste snålt. På tisdagen reste jag hem, en resa med buss i tio långa timmar med två timmars väntetid på City-terminalen. Botaniserade i pocket-shopen och hittade John Le Carrés spionroman Mullvaden, som Tomas Alfredsson filmat. Satt i cafét och läste den tills bussen gick.
Kommentarer
Trackback
