Västervik då och nu forts.
Bland de största förändringarna i Västerviks stadsbild under senare år är det som skett på Gränsö, den halvö som står i förbindelse med staden genom en klaffbro över Strömmen. Strax därpå möter slottsruinen, där visfestivalen äger rum varje sommar. Fortsätter man förbi ruinen har man till höger det gamla tändsticksområdet, Stickan i folkmun, som nu förvandlats till ett hypermodernt villaområde för folk med tjock plånbok, precis som gjorts i flera svenska städer under senare år, till exempel i Malmö.
Området är strandnära och med hamn för fritidsbåtar i miljonklassen. Avståndet till centrum är heller inte långt. Det kan kännas som en ironi, då man vandrar runt här och tänker på de tändsticksarbetare, som slet här och som för snart 100 år sedan vandrade ut från fabriken och inledde den så kallade Västerviksrevolutionen 1917. Den som fått en så fängslande skildring i Ola Larsmos roman Himmel och jord må brinna. Larsmo var för övrigt uppvuxen i Västervik, kom till stan som nioåring.
Gränsö, som är ett fritidsparadis med härliga stigar, badplatser, ekar och hagar har på senare år exploaterats precis som Maln i Hudiksvall. Villabebyggelse har kommit som rika intränglingar bland de mer anspråkslösa fritidshusen. Ännu är dock karaktären av fritidsområde inte helt förstörd. Men fortsätter det så dröjer det inte länge förrän miljonvillorna tagit över.
Fortsätter man vägen ut mot Norrlandet och Piperskärr, där min bror så tragiskt omkom, så byggs det även där villor i miljonklassen i rask takt. Om man promenerar utmed Gamlebyviken, så kan man på motsatta sidan av viken se hur området hela tiden utökas. Lokalbefolkningen kallar området för solsidan, kanske för att de som bor där är födda på solsidan. Men det kan också bero på att området är solbelyst mest hela dagen.
Området är strandnära och med hamn för fritidsbåtar i miljonklassen. Avståndet till centrum är heller inte långt. Det kan kännas som en ironi, då man vandrar runt här och tänker på de tändsticksarbetare, som slet här och som för snart 100 år sedan vandrade ut från fabriken och inledde den så kallade Västerviksrevolutionen 1917. Den som fått en så fängslande skildring i Ola Larsmos roman Himmel och jord må brinna. Larsmo var för övrigt uppvuxen i Västervik, kom till stan som nioåring.
Gränsö, som är ett fritidsparadis med härliga stigar, badplatser, ekar och hagar har på senare år exploaterats precis som Maln i Hudiksvall. Villabebyggelse har kommit som rika intränglingar bland de mer anspråkslösa fritidshusen. Ännu är dock karaktären av fritidsområde inte helt förstörd. Men fortsätter det så dröjer det inte länge förrän miljonvillorna tagit över.
Fortsätter man vägen ut mot Norrlandet och Piperskärr, där min bror så tragiskt omkom, så byggs det även där villor i miljonklassen i rask takt. Om man promenerar utmed Gamlebyviken, så kan man på motsatta sidan av viken se hur området hela tiden utökas. Lokalbefolkningen kallar området för solsidan, kanske för att de som bor där är födda på solsidan. Men det kan också bero på att området är solbelyst mest hela dagen.
Kommentarer
Trackback
