krille tvärvigg

Sedan vi flyttade till huset i Fiskeby för 13 år sedan har vi inte besökt Hornslandet och Hölick. Men denna ljumma lördagseftermiddag i augusti gör vi åter slag i saken. Vi åker genom Håcksta, Hagafjärden och Arnöviken och på vägen avlöser loppis-skyltarna varandra. Ett vittnesbörd om det överflöd vi lever i. Framme i Hölick letar vi upp stigen till Hornslands udde, vårt mål idag. Campingplatsen har expanderat sedan vi sist var här och det dröjer en stund innan vi är på rätt spår. Vi väljer att inte följa strandlinjen, utan tar stigen som går en bit upp i skogen. En gul, som det ser ut, hemmasnickrad plastbricka upplyser oss om att den stig vi följer är en gammal beredskapsväg från första världskriget. Jag försöker frammana bilden av en soldatesk på väg, men lyckas väl så där. Stigen går genom tallskog och runt om skimrar det blått av alla blåbär. Vi låter oss väl smaka, eftersom vi som riktiga amatörer, inte tagit med oss någonting, inte ens en vattenflaska. Det enda vi bär på är var sin kikare och en kamera. En korp korsar vår väg, ljudligt ropande. Annars hörs ingenting, inte ens bruset från havet, som skymtar mellan tallarna då och då. Vid Hornslands udde beger vi oss upp till utkiken, där en vidunderlig utsikt möter oss. Havet är blygrått och alldeles stilla och vid horisonten avtecknar sig små molntappar. Och en bit ut avtecknar sig Agöns majestätiska drakrygg. På tillbakavägen följer vi strandvägen, stannar till några gånger för att vila och för att hustrun vill ta ett dopp. En aning trötta avslutar vi vår vandring på restaurang Sjöboden med en härlig middag. Vi sitter på bryggan och njuter, medan svalorna svirrar i vådliga piruetter över vattnet.