krille tvärvigg

En omhuldad tanke inom socialpsykologin har varit att ondskan är banal. Uttrycket myntades av filosofen Hannah Arendt för att beskriva hur nazisternas illgärningar blev möjliga. Hon gjorde det efter att ha bevistat rättegången mot Adolf Eichmann i Jerusalem 1961. Det hon såg var en grå byråkrat som bara lydde order. Hon menade att detta var något för oss människor allmängiltigt. Vi är födda med en drift till blind lydnad. Hennes tes fick också stöd av en del experiment som Stanley Milgram och Philip Zimbardo utförde med lärarelever och militärer. Slutsatsen av experimenten blev att om människor beordras att plåga sin medmänniskor är risken stor att de blint lyder order. Nu har tesen ifrågasatts av två psykologer, den ena hemmahörande i Australien och den andra i Storbrittanien. De menar att resultaten av experimenten tolkats fel, försökspersonerna var inte passiva robotar, utan de drog sig inte för att plåga sina försökspersoner mer än vad försöksledarna föreskrev. De kunde höja strömstyrkan mer än vad instruktionerna sa, de verkade till och med njuta av att kunna plåga sina försökspersoner. Att Eichmann bara skulle ha lytt order anser de absurt. Alla fakta visar tvärtom att han istället handlade enligt sin förvridna ideologi och gick längre än de order som Hitler gett. Detta gäller också för andra naziledare, som Gitta Sereny visat. Och i en bok som är skriven av Christoper Brownings, Helt vanliga män, visas hur männen i de dödspatruller som nazisterna skickade in i kölvattnet på trupperna, inte drog sig för att agera på eget bevåg. Slutsatsen blir därför att människor inte bara är passiva redskap och lyder order, utan att de kan ta egna initiativ i grymheternas utförande. Det är den skrämmande slutsatsen.