krille tvärvigg

Idag samlas världens ledare för en konferens om klimatet i Doha. Inte många tror att något vettigt kommer att komma ut av mötet. Och med klimatmötet i Köpenhamn härförleden i minnet så är de som tror så inte helt fel ute. Världens ledare har förtvivlat svårt att bli överens om miljötagen och inse allvaret verkar det, detta trots att miljöforskare matar dem med siffror. Nu senast om 4 graders uppvärmning av klotet i stället för 2. Varför? Jo, den heliga tillväxten bland annat. Den som är som Gud fader och marknaden som sonen. Helige ande är det BNP då, precis lika svår att förstå sig på. Tillväxtkritikerna kallades förr miljömuppar. Vad ska man kalla dem idag då, när till och med Financial Times börjar bli skeptisk och vissa ekonomer börjar prata om tillväxten som ett dilemma. Som Tim Jackson i Storbrittanien. Hittills har ekonomi och ekologi inte gått ihop. Men nu har Johan Rockström och Anders Wijkman i en bok "Bankrupting Nature" kanske anvisat andra vägar att gå. Låt oss räkna in naturtillgångarna i balansräkningen resonerar de. Det vill säga ta med utfiskning, skövling av regnskogarna osv. i balansräkningen. Så kanske resultatet blir ett annat. För om den nuvarande tillväxttakten fortsätter måste vi snart uppfinna ett klot till. Wijkman och Rockström föreslår nu att vi ska sätta ett rimligare pris på koldioxidutsläppen (ja, inte göra som det nya förslaget till miljöbilar förstås, räkna in vikten som en faktor), ge naturkapitalet ett värde och reformera finansmarknaderna. Och framför allt: skrota BNP som tillväxtmål. Om inte detta hjälper kanske det är dags att skicka världens 5-klassare till nästa klimatmöte, som den alltid skärpte Andreas Cervenka föreslår i sin krönika i Svenska Dagbladets söndagsupplaga.