krille tvärvigg

Europas värsta gnällspikar är alla bankdirektörer som ojar sig över de nya regelverk och den hårdare ton som de är utsatta för. De känner sig förföljda av regeringar och media. Ändå är de säkerligen de mest gynnade av alla på den här jorden. Deras vanskötta banker har blivit supportade av stater och skattebetalare i den största förmögenhetsöverföring som skett på mången god dag. Och det staterna försökt rädda i första hand har varit bankerna, medan låntagarna och skattebetalarna fått stå för fiolerna. Ändå gnäller de och påminner om ett missnöjt barn på julafton, trots alla paket. Västvärldens krislogik har hittills gått ut på att strama åt och skära ner, vilket främst drabbat vanliga löntagare och skattebetalare. Skulder ska betalas tillbaka, utom när det gäller dem själva. Men trots dessa ofantliga besparingsåtgärder växer bara skuldberget. Einstein sa en gång att om ett problem inte går att lösa med samma tänkande så får man pröva något nytt. Vore det inte dags för det frågar Andreas Cervenka i sin söndagskrönika i Svenska Dagbladet. Kanske vore det dags att skriva av skulderna till exempel. Man hör redan invändningen. Men då lär sig ju de som är satta i skuld aldrig att hushålla. Men hur är det egentligen? Är det inte bankerna som satt igång lånekarusellen och skapat den situation vi nu befinner oss i. Kanske borde det vara lite mera Karl-Bertil Jonsson över bankernas agerande, tycker Andreas Cervenka