Alla Hjärtans dag
Denna dag går tankarna till nära och kära, hustrun, barnen med respektive och barnbarnen. Men kanske allra främst till mor Ingegerd i Västervik. Hon kommer dagen till ära att få ett blomsterfång, som Veronica ordnat, men vi alla bidragit till. Jag vet att hon kommer att bli mycket glad och rörd.
Att ha sin mor en dagsresa bort tynger. Det dåliga samvetet och oron för hennes hälsa finns där ständigt, även om vi dagligen står i kontakt med varandra på telefon. I november fyllde hon 90, några månader dessförinnan fick hon en lindrig stroke. Efter någon veckas rehab på Anna-gården ville hon hem.
Nu har hon besök dagligen av hemtjänsten, som hjälper henne med droppar och salva till ett öga, som inte blev som det skulle efter en starroperation. Hon har också städhjälp var fjortonde dag. Matlagningen fixar hon nu själv efter att första tiden efter stroken fått mat via hemtjänsten. Mat som hon inte alls gillade.
Hon försöker komma ut varje dag med sin rollator, fast sista tiden har det blivit dåligt då det snöat. I radhusområdet har hon kontakt med en granne, Karla, nästan varje dag. De fikar tillsammans och byter veckotidningar. Annars är de väldigt olika. Karla tycker livet är trist, medan mamma fortfarande har livslusten kvar och vill se vad som händer, som hon säger.
Hon har fått vara frisk länge. Cyklade tills hon var 85 år. Men de fem sista åren har hon haft problem med benen. Hon blev änka 1989, då pappa gick bort. Men träffade efter en tid en gammal barndomsvän, Adolf, som fick henne att leva upp. De hade roligt tillsammans, gjorde resor både i Sverige och Norge och var med och cyklade i motionsloppet Gamlebyviken runt varje år. Men så blev Adolf sämre och gick bort för några år sedan. Samtidigt hade många av hennes gamla bekanta fallit ifrån. Men hon har alltid haft lätt att få kontakt med människor och deltog i studiecirkel och spelade minigolf till för bara ett drygt år sedan.
Idag går mina tankar speciellt till henne.
Att ha sin mor en dagsresa bort tynger. Det dåliga samvetet och oron för hennes hälsa finns där ständigt, även om vi dagligen står i kontakt med varandra på telefon. I november fyllde hon 90, några månader dessförinnan fick hon en lindrig stroke. Efter någon veckas rehab på Anna-gården ville hon hem.
Nu har hon besök dagligen av hemtjänsten, som hjälper henne med droppar och salva till ett öga, som inte blev som det skulle efter en starroperation. Hon har också städhjälp var fjortonde dag. Matlagningen fixar hon nu själv efter att första tiden efter stroken fått mat via hemtjänsten. Mat som hon inte alls gillade.
Hon försöker komma ut varje dag med sin rollator, fast sista tiden har det blivit dåligt då det snöat. I radhusområdet har hon kontakt med en granne, Karla, nästan varje dag. De fikar tillsammans och byter veckotidningar. Annars är de väldigt olika. Karla tycker livet är trist, medan mamma fortfarande har livslusten kvar och vill se vad som händer, som hon säger.
Hon har fått vara frisk länge. Cyklade tills hon var 85 år. Men de fem sista åren har hon haft problem med benen. Hon blev änka 1989, då pappa gick bort. Men träffade efter en tid en gammal barndomsvän, Adolf, som fick henne att leva upp. De hade roligt tillsammans, gjorde resor både i Sverige och Norge och var med och cyklade i motionsloppet Gamlebyviken runt varje år. Men så blev Adolf sämre och gick bort för några år sedan. Samtidigt hade många av hennes gamla bekanta fallit ifrån. Men hon har alltid haft lätt att få kontakt med människor och deltog i studiecirkel och spelade minigolf till för bara ett drygt år sedan.
Idag går mina tankar speciellt till henne.
Kommentarer
Trackback
