Gruvboom
I Sverige är det gruvboom, bolagen i malmfälten i norr slåss om personal. Den nya gruvan i Pajala behöver 1000 personer. Malmen från Pajala fraktas till Kina, där gruvdriften är en helt annan.
I Rapport berättas om en gruvby, där arbetarna dör i stendammslunga. Reportern träffar en gruvarbetare vars lungor är helt förstörda och som upprätthåller livet med syrgas en tid.
Från sin balkong pekar han ut de som dött i byn av stendammslunga. Till sjukhus vill han inte, för den som dör utanför byn får inte begravas där. Någon hjälp från myndigheterna är inte att påräkna. Nu är det hustrun, som arbetar som frisör, som får försörja familjen, två barn, farmor och farfar. Hon berättar gråtande hur hennes inkomst äts upp av makens mediciner och hur svårt det är. Vi har fått en ögonblicksbild av Kinas ekonomiska under, där människor offrats på penningens altare.
I Sverige har vi för inte så länge sedan också haft denna misshushållning med människor. Kurt Salomonssons roman från 1956 skildrar gruvbyn Laisvall, där arbetarna dör i silikos (stendammslunga) något som bolaget förnekar med stöd av sin handgångna man, bolagsläkaren.
Och i Sara Lidmans Gruva från 1968 visas hur arbetarna drabbas av olyckor och slits ner av omänskliga ackord, upprinnelsen till gruvstrejken i malmfälten.
Dagens gruvarbetare har det väl kanske bättre, men inslag i Rapport visar att många av dem tvingas bo i husvagn då bostäder saknas. Och hur drabbas samhällena?
I Rapport berättas om en gruvby, där arbetarna dör i stendammslunga. Reportern träffar en gruvarbetare vars lungor är helt förstörda och som upprätthåller livet med syrgas en tid.
Från sin balkong pekar han ut de som dött i byn av stendammslunga. Till sjukhus vill han inte, för den som dör utanför byn får inte begravas där. Någon hjälp från myndigheterna är inte att påräkna. Nu är det hustrun, som arbetar som frisör, som får försörja familjen, två barn, farmor och farfar. Hon berättar gråtande hur hennes inkomst äts upp av makens mediciner och hur svårt det är. Vi har fått en ögonblicksbild av Kinas ekonomiska under, där människor offrats på penningens altare.
I Sverige har vi för inte så länge sedan också haft denna misshushållning med människor. Kurt Salomonssons roman från 1956 skildrar gruvbyn Laisvall, där arbetarna dör i silikos (stendammslunga) något som bolaget förnekar med stöd av sin handgångna man, bolagsläkaren.
Och i Sara Lidmans Gruva från 1968 visas hur arbetarna drabbas av olyckor och slits ner av omänskliga ackord, upprinnelsen till gruvstrejken i malmfälten.
Dagens gruvarbetare har det väl kanske bättre, men inslag i Rapport visar att många av dem tvingas bo i husvagn då bostäder saknas. Och hur drabbas samhällena?
Kommentarer
Trackback
