Melodipestival

Inte ens jag kunde låta bli att se på melodipestivalen (oj festivalen heter det visst). Vilket spektakel! Men leksingarna verkade ju glada att få vara i blickpunkten en dag. Annars verkar ju det här med festival inte vara någon lönande affär för kommunerna. Men det skiter dom i, bara dom kan få visa upp sig eller profilera sig som det så vackert heter.
Nåväl, jag är väl en grinig gammal gubbe, som inte förstår sig på musik eller festivitas. Se bara hur jag röstade, den jag lade min röst på kom näst sist.
Vad bjöd man då på. Först ut var ett pojkband som skuttade som ystra kaniner. Nåja det var ungt blod och det kan väl ursäktas. Sen kom en tjej som körat mycket och sjöng om sina drömmar. Kanske bättre om hon fortsatt köra (nej, nu var jag väl elak). Mattias Andreasson tyckte att vi skulle förlåta honom och det gör vi. Sen kom kvällens verkliga clou, tre zebrarandiga damer, som sjöng tre meningar som tagit dem 8 timmar att repetera. Tala om inlärningssvårigheter!. Trots det gick dom inte vidare och var besvikna, det kan man ju förstå. Andreas Johnson var med för femte gången. Förstår då inte varför han måste sjunga samma låt varje gång. Tyckte visst de som röstade också, och gav honom en chans till att förnya sig. Molly Sandén frågade sig varför hon grät och det gör vi med, hon vann ju! Kvällens mirakel var väl ändå Björn Ranelid, han trodde visst han var kvar på fotbollsplan med Malmö FF. Såg ni hans piruett!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0