Melodipestivalen 2
Förstår inte vad som tagit åt mig. Sitter åter bänkad framför melodipestivalen. Vad tror jag? Att nåt ovanligt ska ske. Eller gör det det? Kanske. En riktigt bra låt presenteras och det är extralåten med Stenhammars Quintet med Sarah Dawn Finer och deras tolkning av the Hunter. Den får min röst utom tävlan.
Nåväl, men innan dess. Ja, Perelli försökte få oss att tro att hon var en girl, men se det gick icke sa nicke. Mest synd var det dock om grekiskinspirerade bandet opa, som ville få oss att tro att allt ska bli bra igen. De menade väl Grekland. Men inte halp det. Svenska folket är för luttrat för att gå på något dylikt. Sista platsen blev det. Ingen barmhärtighet här inte.
Sjögren/Engberg lät sig inte falla, trots att antikmagasinets representant gjorde sitt bästa. De fick en andra chans. Det fick också hårdrockbandet Dinestry, en andra chans alltså. Och kan ni tänka er, min röst. Kanske för titeln: Land of broken dreams. Hanna Lindblad försökte ge oss gåshud, men det lyckades hon definitivt inte med. Bättre att hålla sig till singing in the rain. Axel Algemark sjöng kyss mig, han måste väl ha menat där bak.
Klart godkänt i alla fall till Lisa Miskovsky, den flickan kan sjunga hon. Och koreografin var häftig. Ett par stora lakan förvandlades till vattenfall, fåglar och kanske spöken. Hon behövde inte starta någon brand för att gå vidare till Globen.
Dit gick också Danny med sin Amazing. Och nog var det amazing med självlysande Michelin-gubbar som dansade runt på scenen.
Nåväl, men innan dess. Ja, Perelli försökte få oss att tro att hon var en girl, men se det gick icke sa nicke. Mest synd var det dock om grekiskinspirerade bandet opa, som ville få oss att tro att allt ska bli bra igen. De menade väl Grekland. Men inte halp det. Svenska folket är för luttrat för att gå på något dylikt. Sista platsen blev det. Ingen barmhärtighet här inte.
Sjögren/Engberg lät sig inte falla, trots att antikmagasinets representant gjorde sitt bästa. De fick en andra chans. Det fick också hårdrockbandet Dinestry, en andra chans alltså. Och kan ni tänka er, min röst. Kanske för titeln: Land of broken dreams. Hanna Lindblad försökte ge oss gåshud, men det lyckades hon definitivt inte med. Bättre att hålla sig till singing in the rain. Axel Algemark sjöng kyss mig, han måste väl ha menat där bak.
Klart godkänt i alla fall till Lisa Miskovsky, den flickan kan sjunga hon. Och koreografin var häftig. Ett par stora lakan förvandlades till vattenfall, fåglar och kanske spöken. Hon behövde inte starta någon brand för att gå vidare till Globen.
Dit gick också Danny med sin Amazing. Och nog var det amazing med självlysande Michelin-gubbar som dansade runt på scenen.
Kommentarer
Trackback
