Utvald att leva
Jerzy Einhorns minnen utkom 1996. Han hade då behövt 50 års distans för att orka skriva det han varit med om. Att skriva berättelsen ger honom svår ångest, då minnena från förr framträder, men samtidigt blev nerskrivandet en sorts terapi, ett sätt att bearbeta traumat.
Han beskriver hur han växte upp i en trygg judisk barndomsvärld i staden Czestochowa i sydvästra Polen. Fadern var en aktad skräddarmästare, modern en godhjärtad och klok mor. Han börjar i en polsk skola, men känner redan från början av att man ser honom som annorlunda på grund av att han är jude. Han byter till en judisk skola och mår genast bättre.
Men så bryter kriget ut och på några dagar har nazisterna erövrat staden och genomfört en terroraktion för att sätta skräck i befolkningen. De går metodiskt till väga, utser ett Judenrat som ska bli deras mellanhand till folket. Rådets första uppgift är att registrera alla judar. Ransoneringskort delas ut, razzior och apeller blir vanliga. Ett ghetto upprättas, judarnas värdesaker tas om hand. Bland annat får Jerzys far lämna ifrån sig värdefulla tavlor. Judar får inte längre äga butiker, företag, fabriker. Men Jerzys far får fortsätta med sin verksamhet, därför att tyskarna behöver hans kläder.
Jerzy får vara med om hur människor skjuts ihjäl av slump eller godtycke. Man statuerar exempel, vill uppehålla rädslan, skräcken. Snart börjar godsvagnarna rulla med sina värnlösa offer. Jerzys familj klarar sig till slut som av ett under. Då godsvagnarna är framkörda och ska lastas rycker ett sovjetiskt pansarförband in i staden och tyskarna flyr i panik. Plötsligt är han och hans familj befriade. Av Czestochowas 39 000 judar har endast 2718 överlevt. I fem år och 8 månader har familjen levt med dödshot över sig och sett hur hela deras liv förvandlats i grunden.
Men Jerzy Einhorn gör inte halt med befrielsen, utan fortsätter att skriva om hur han kom till Sverige och påbörjade ett nytt liv där. Kanske kan jag återkomma till detta.
Han beskriver hur han växte upp i en trygg judisk barndomsvärld i staden Czestochowa i sydvästra Polen. Fadern var en aktad skräddarmästare, modern en godhjärtad och klok mor. Han börjar i en polsk skola, men känner redan från början av att man ser honom som annorlunda på grund av att han är jude. Han byter till en judisk skola och mår genast bättre.
Men så bryter kriget ut och på några dagar har nazisterna erövrat staden och genomfört en terroraktion för att sätta skräck i befolkningen. De går metodiskt till väga, utser ett Judenrat som ska bli deras mellanhand till folket. Rådets första uppgift är att registrera alla judar. Ransoneringskort delas ut, razzior och apeller blir vanliga. Ett ghetto upprättas, judarnas värdesaker tas om hand. Bland annat får Jerzys far lämna ifrån sig värdefulla tavlor. Judar får inte längre äga butiker, företag, fabriker. Men Jerzys far får fortsätta med sin verksamhet, därför att tyskarna behöver hans kläder.
Jerzy får vara med om hur människor skjuts ihjäl av slump eller godtycke. Man statuerar exempel, vill uppehålla rädslan, skräcken. Snart börjar godsvagnarna rulla med sina värnlösa offer. Jerzys familj klarar sig till slut som av ett under. Då godsvagnarna är framkörda och ska lastas rycker ett sovjetiskt pansarförband in i staden och tyskarna flyr i panik. Plötsligt är han och hans familj befriade. Av Czestochowas 39 000 judar har endast 2718 överlevt. I fem år och 8 månader har familjen levt med dödshot över sig och sett hur hela deras liv förvandlats i grunden.
Men Jerzy Einhorn gör inte halt med befrielsen, utan fortsätter att skriva om hur han kom till Sverige och påbörjade ett nytt liv där. Kanske kan jag återkomma till detta.
Kommentarer
Trackback
