krille tvärvigg

Kyrkbyn dåsar i solen. Minns kanske sin storhetstid, då den var socknens centrum. Då präst och kyrka hade makt och sockenstämma och skolstyrelse bestämde. Nu är den tiden förbi, saknad av ingen får man förmoda. Byn hade post, affär och sparbank. Från sparbanken kom varje år en tunnhårig man och visade film för oss i utkanterna av socknen. Gjorde samtidigt reklam för sparbanken. Eken och Lyckoslantens Spara var den tidens trygghetssymboler. Men odågan Slösa vann och härskar idag oinskränkt. Var Spara håller hus är tveksamt, kanske har hon emigrerat. Nu finns bara en rostig skylt kvar på Sparbankshuset och posten och affären är nerlagd sedan länge. Kvar finns centralskolan, där jag gick ett par år. Och min folkskollärares gravsten hittar jag på kyrkogården. Han var en bondson från Yxered, som fått möjlighet att studera till folkskollärare. Han var en duglig lärare, intresserad av sport och han uppmuntrade mig att tävla. Då han någon blev arg kunde man följa ilskan på hans hals. Den verkade som en barometer, om det röda nådde huvudet var fara å färde. Ofta räckte det med att färgändringen nådde halsen och klassen blev lugnare. Kvar finns också ålderdomshemmet Sundsgården, dit de gamla och brutna förpassas. Sundsgården ligger på en kulle ovanför sjön Hjorten och med utsikt mot kyrkan och kyrkogården. Sundsgården är sista anhalt innan det oundvikliga. Sundsgården invigdes 1954 av dåvarande kungen Gustav VI Adolf. Jag minns hur skolbarnen socknen runt utkommenderats för att vifta med flaggorna och ta emot kungen. Nu är ålderdomshemmet slitet och glansen från förr borta. Kyrkogården tycks vara det enda i byn som expanderar. Nu har den utökats med ett nytt område för de som väljer kremering, vilka blir allt flera. Är vi på väg tillbaka mot hedendom och kyrkan följer med? På kyrkogården läser jag både bekanta och obekanta namn. De namn jag känner igen återkallas i mitt minne. Jag kan se dem framför mig i de situationer jag såg dem som levande. Den urstarke brädgårdsarbetaren som rodde sin eka, så att den såg ut att sväva i luften. Den harige sågverksarbetaren som smet undan i lönndom för att kunna tjuvröka för sin fru. Min fräknige skolkamrat som var så duktig i matte, men som hudcancern alltför tidigt lade i graven.