krille tvärvigg

I Uppdrag gransknings skildring av Fas 3 berättar Karl Erik hur han gått från plusjobb hos Skogsvårdsstyrelsen för ett antal år sedan till samma jobb i Fas 3, men med 2 000 kr mindre i månaden. Flera andra av deltagarna vittnar om det missnöje de känner med meningslösa jobb. Fas 3 har blivit en förvaringsplats för dem som inte passar in på arbetsmarknaden. Det känns inte som om de kan ta sig ur detta, som om det blir deras lott i livet. Kanske kan en och annan få ett jobb tror en nationalekonom som intervjuas i programmet, men för flertalet är det en utopi. Alliansregeringen gick till val på arbetslinjen, att skaffa fram "riktiga" jobb, resultatet ser vi nu. Det utanförskap som man skröt om att bryta har bara permanentats. Uppdrag granskning visar också hur myndigheterna försöker dölja verkligheten, hur man sekretessbelagt offentliga handlingar, hur man förnekar sina egna rapporter, hur man helt enkelt ljuger. Reportrarna har därför tvingas gå bakvägen och sökt upp de drabbade, vilket egentligen ger större tyngd åt det som de har att säga. För dem som befinner sig i Fas 3 är det en skam och en vanära, de känner sig kränkta och vill inte så gärna berätta. Fas 3 har alltså också blivit något skambelagt, något att skämmas för att man deltar i.