krille tvärvigg

Sommaren har gått in i sitt högsommarläge. Jag avläser den vid dikeskanten på den gamla landsvägen. Älggräs, rallarros, renfana prunkar i dikesrenen. Tistlarna paraderar som soldater raka i ryggen och korpen låter höra sitt ödesmättade läte. Sommaren kom till slut, är nu på högvarv och kvällarna kommer med kyla anande om höst. En ovanligt varm dag uppenbarar, ja verkligen uppenbarar sig så jag hajar till, en svart huggorm på grusgången. Jag gör det man inte bör göra slår ihjäl den, ty med barnbarn springande på gården vill jag inte ha någon huggorm på tomten. Inte nog med det, då jag röjer bland hallonsnåren, blir jag angripen av getingar. Upptäcker snart deras bo, en präktig getingbilla av en tennisbolls storlek. Drar mig så sakteliga tillbaka och försöker komma på hur vi gjorde för flera år sedan, då vi tog bort ett getingbo, då också bland hallonbuskarna. Låter det bero och kontaktar istället Anticimex. En man van vid att bekämpa skadedjur dyker upp sprejar någon vätska på getingarna och tippar sedan getingboet i en plaskasse och tar med det. Vad han sedan gör med det förtäljer inte historien. Men högsommaren bjuder på ett och annat kan jag konstatera.