krille tvärvigg

Jag var tretton, kanske fjorton år den här sommaren. Två flickor från Sundsvall hade kommit på sommarlov till samhället. Den ena var Åsa, som hade släkt i samhället, den andra Monica. Åsa var ljus och kortklippt, Monica mörkhårig med håret uppsatt i hästsvans. Hon hade lite såriga läppar och tuggad jämt tuggummi. Utan att vi kom överens om det fastnade Kjell för Åsa och jag för Monica.
Vi försökte få kontakt med dem. Gjorde oss till när de satt vid badberget. Pratade högljutt och kastade oss oförfärat i vattnet för att imponera. Till en början tog de ingen notis om oss. Men då vi dämpade oss började vi prata med varandra. Vi tjusades av deras annorlunda språkmelodi, som vi trodde var norrländska. Varken Kjell eller jag hade ju varit norr om Stockholm.
Vänskapen utvecklades till någon sorts förälskelse, men det var en oskyldig sådan. Vi gick hand i hand och kanske stal en puss ibland.
När vi slog upp ett tält ovanför Kjells hus kom Åsa och Monica dit. Vi låg och kramades på sovsäckarna och bläddrade i tidningar. När kvällen kom gick Åsa och Monica prydligt hem till sig, medan Kjell och jag stannade kvar och sov över. Så förflöt sommaren, den gick väldigt fort den här gången.
Dagen då Monica och Åsa återvände till Sundsvall hampade det sig så att jag skulle åka till Stockholm med pappa. Vi skulle hälsa på min skrytsamme kusin.
På tåget kom vi att sitta mittemot varandra. Vi låtsades nu inte om varandra, som om sommarens händelser aldrig utspelats. Jag kände mig obekväm med en stor klump i magen.
När tåget närmade sig Stockholm och for genom tunnlarna, reste jag mig upp och gick ut i korridoren och ställde mig vid fönstret. Monica kom efter och tog min hand och kramade den.
Strax var vi på centralen. Våra vägar skiljdes. Monica och Åsa med sällskap gick mot den norra utgången. Pappa och jag letade oss ut på Vasagatan. Jag kastade en blick efter henne och såg hennes hästsvans guppa som ett flöte i människomyllret.