Söndagsutflykten
Det hände ibland att jag fick följa med pappa på fotboll på söndagarna. Han hade själv spelat fotboll när han var yngre och intresset för fotbollen fanns kvar. Jag var väl en så där fem eller sex år gammal när det här hände.
Vi promenerade då från Glasbacken, förbi bondgården och utmed Blankviken ett stycke, innan vi sneddade över skogen. Det var en promenad på cirka 2 kilometer.
Framme vid fotbollsplanen, som hette Lövskogsvallen, eftersom den var omgiven av lövskog, gladdes mitt öga över scenen som utbredde sig framför oss. De röda hörnflaggorna som fladdrade i vinden som stora fjärilar och sågspånen framför målen, som lyste som stora smörklickar i solen. Den kritade planen och målnäten som luktade som brunt omslagspapper. Det var som en tavla och jag fylldes av en gåtfull glädje.
Och från sågverket förde vinden med sig lukten av bark och spån blandat med den salta havslukten.
Medan pappa slog sig i slang med några han kände, strövade jag iväg mot omklädningsrummet, där karlarna bytte om. Jag stannade strax utanför dörröppningen och kände doften av liniment och fotsvett. Här inne fanns en manlig, för mig ännu okänd värld, som både lockade och skrämde.
Efter att ha tittat på matchen en stund sökte jag mig en bit in i skogen tillsammans med ett par kamrater. För härinne i skogsdunklet höll kortspelargänget till. Det var ett annat spel än det som pågick på fotbollsplanen som lockade dem. Runt en rund flat sten höll de sin andakt. Och i gräset bredvid tronade litern, som de med jämna mellanrum halsade ur. Med i gänget var morfar, som då han fick se mig skämdes och tittade bort. Mormor tyckte inte alls om att han satt här. Hon ansåg kortspel syndigt och i synnerhet på söndagar, då det var vilodag och man skulle lyssna på gudstjänsten i radion.
Efter att vi sett på pokerspelet ett tag, hur mynten bytte ägare och hur rösterna efterhand blev högljuddare sökte vi oss tillbaka till fotbollsplanen. Pappa hade letat efter mig och var lite förargad över att jag inte talat om vart jag gått. Men sa nu att vi skulle besöka hans yngre bror som bodde vid övre kasern. Vi gick över källgärdet, där slånbärssnåren var i blom och lyste som vita snöflingor på sina bara kvistar. Från gärdet kom en sur lukt av dy och mossa.
Pappas bror var ännu ungkarl och bodde i ett litet avlångt krypin inte mycket större än en garderob. I rummet fanns inte mer än en jättelik grammofon, en säng, en stol, ett bord och en trasmatta på golvet. Ur grammofonen kom jazzmusik. Brodern hade varit en swingpjatt en tid i Stockholm och diggade jazz. I rummet fanns också pappas kusiner. Nu hälldes det upp groggar och röktes cigaretter, så efter en stund kändes rummet som en gaskammare. Männen tog ingen notis om mig, utan pratade och kommenterade musiken och blossade på sina cigaretter. Cigarettröken svävade som en blå dimma under taket och jag höll på att storkna.
Efter ett tag stod jag inte ut, utan rusade ut och satte mig obeslutsamt på trappan. Mittemot huset i övre kasern bodde farmor och farfar. Och nu fick farmor syn på mig och vinkade till mig att komma. Jag släntrade iväg och fick genast ett glas saft och en bulle av farmor, medan farfar plockade fram munspelet och underhöll mig.
Det hade varit en händelserik söndag, som delvis stannat i mitt minne.
Vi promenerade då från Glasbacken, förbi bondgården och utmed Blankviken ett stycke, innan vi sneddade över skogen. Det var en promenad på cirka 2 kilometer.
Framme vid fotbollsplanen, som hette Lövskogsvallen, eftersom den var omgiven av lövskog, gladdes mitt öga över scenen som utbredde sig framför oss. De röda hörnflaggorna som fladdrade i vinden som stora fjärilar och sågspånen framför målen, som lyste som stora smörklickar i solen. Den kritade planen och målnäten som luktade som brunt omslagspapper. Det var som en tavla och jag fylldes av en gåtfull glädje.
Och från sågverket förde vinden med sig lukten av bark och spån blandat med den salta havslukten.
Medan pappa slog sig i slang med några han kände, strövade jag iväg mot omklädningsrummet, där karlarna bytte om. Jag stannade strax utanför dörröppningen och kände doften av liniment och fotsvett. Här inne fanns en manlig, för mig ännu okänd värld, som både lockade och skrämde.
Efter att ha tittat på matchen en stund sökte jag mig en bit in i skogen tillsammans med ett par kamrater. För härinne i skogsdunklet höll kortspelargänget till. Det var ett annat spel än det som pågick på fotbollsplanen som lockade dem. Runt en rund flat sten höll de sin andakt. Och i gräset bredvid tronade litern, som de med jämna mellanrum halsade ur. Med i gänget var morfar, som då han fick se mig skämdes och tittade bort. Mormor tyckte inte alls om att han satt här. Hon ansåg kortspel syndigt och i synnerhet på söndagar, då det var vilodag och man skulle lyssna på gudstjänsten i radion.
Efter att vi sett på pokerspelet ett tag, hur mynten bytte ägare och hur rösterna efterhand blev högljuddare sökte vi oss tillbaka till fotbollsplanen. Pappa hade letat efter mig och var lite förargad över att jag inte talat om vart jag gått. Men sa nu att vi skulle besöka hans yngre bror som bodde vid övre kasern. Vi gick över källgärdet, där slånbärssnåren var i blom och lyste som vita snöflingor på sina bara kvistar. Från gärdet kom en sur lukt av dy och mossa.
Pappas bror var ännu ungkarl och bodde i ett litet avlångt krypin inte mycket större än en garderob. I rummet fanns inte mer än en jättelik grammofon, en säng, en stol, ett bord och en trasmatta på golvet. Ur grammofonen kom jazzmusik. Brodern hade varit en swingpjatt en tid i Stockholm och diggade jazz. I rummet fanns också pappas kusiner. Nu hälldes det upp groggar och röktes cigaretter, så efter en stund kändes rummet som en gaskammare. Männen tog ingen notis om mig, utan pratade och kommenterade musiken och blossade på sina cigaretter. Cigarettröken svävade som en blå dimma under taket och jag höll på att storkna.
Efter ett tag stod jag inte ut, utan rusade ut och satte mig obeslutsamt på trappan. Mittemot huset i övre kasern bodde farmor och farfar. Och nu fick farmor syn på mig och vinkade till mig att komma. Jag släntrade iväg och fick genast ett glas saft och en bulle av farmor, medan farfar plockade fram munspelet och underhöll mig.
Det hade varit en händelserik söndag, som delvis stannat i mitt minne.
Kommentarer
Trackback
