Verkstadsminne

Han hade ett långsmalt barnsligt ansikte. Kom från bonnlandet, men hade lärt till plåtslagare.
- Nu ska här skäras guld med täljknivar, ropade han förhoppningsfullt, då han med ett brett leende passerade min arbetsplats.
Ett par timmar senare var hans sotade ansikte strimmigt av tårar.
Inte heller den här gången hade han lyckats bräcka ackordet.
Som andra före honom för länge sedan förstört.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0