krille tvärvigg

Från mitt fönster kan jag varje dag iaktta fågellivet utanför huset. Inte för att jag förstår så mycket, men det är ändå intressant. Talgoxarna och blåmesarna som dominerat vid fågelbordet under vintern har nu fått hård konkurrens av bofinkar på grund av den kalla våren skulle jag tro. Gråsparvar och pilfinkar som mesta tiden tillbringat vintern i grannens hönshus har återvänt och för "ett liv och ett kiv", som det står i inledningen till Strindbergs Röda Rummet. De slåss med de andra och inbördes om maten. Ibland gör en nötväcka en attack mot fågelbordet, snappar ett solrosfrö och pilar snabbt iväg. Fågelbordets marodörer är två större hackspettar, som är hänsynslösa i sin jakt på föda. Dessutom ger de sig på fågelholkarna och försöker vidga ingångshålet förmodligen för att komma åt äggen. En svartvit flugsnappare har också återvänt och flyger rastlöst mellan trädgrenarna, ibland i ett hastigt utfall för att fånga någon insekt. Sedan sitter den en stund på en gren och sjunger en stump. Ibland kommer ett par duvor, tror det är skogsduvor, till fågelbordet, vankar runt det och försöker hitta något ätbart som ramlat på marken. Och på avstånd kan jag följa kajflockens märkliga rörelser och lyssna till storspovens joddlande. Och högt i skyn hänger sånglärkan på sin tråd.