krille tvärvigg

Någon som förstått vad årets nobelpris i ekonomi går ut på? Nej, trodde väl det. I Svenska Dagbladets söndagsnummer skriver Andreas Cervenka om ekonomernas världsfrånvändhet. Om deras förtjusning i att bygga matematiska modeller, som inte har så mycket med verkligheten att skaffa. Ungefär som ensambarn som föredrar att hålla till i pojkrummet och bygga med mekano än att gå på discotek. Paul Krugman, som själv fick nobelpriset i ekonomi 2008, säger självkritiskt att de senaste trettio årens arbete inom makroekonomi i bästa fall varit uppseendeväckande värdelöst, i värsta fall direkt skadligt. Ekonomernas syn på marknaderna kan liknas vid vackert  väder teori, där solen ständigt skiner. Av ekonomihistorien tycks de inte lärt ett jota, utan gång på gång upprepas misstagen. Deras försvar är att en finansiell kris inte går att förutse. Men herregud, hur många var det inte som varnade för det, fast de tillhörde förstås inte ekonomernas skrå. Man var istället helt förhäxad av den ständiga börsuppgången och försåg sig med både ögonbindel och öronproppar för att inte höra eller se någonting. Kanske är det ekonomiprisets upphöjelse till nobelpris, som gjort att ekonomerna drabbats av hybris, funderar Cervenka. Nu skulle man likna naturvetenskapen och skapa gångbara modeller. Resultatet blev istället att man lämnade verkligheten.