krille tvärvigg

Sedan morgondimmorna skingrats tar jag en promenad på gamla landsvägen. Ungdjuren står församlade vid höbingen. Några står vid sidan om och idisslar. En av dem blänger åt mitt håll, kanske sur för att jag slutat gett dom gräs. En annan visar mer demonstrativt sitt missnöje, vänder baken till och låter en stråle piska marken. Jag fortsätter något stukad till sinnes. Ser nu att störar satts upp vid vägkanten, vilka annonserar vinterns ankomst. Då jag närmar mig husen mitt på sträckan märker jag också att blomlådorna -utan blommor - som brukat hindra alltför hastig framfart på den smala och kurviga vägen nu är borttagna. Ytterligare ett bevis för vilken årstid som nu nalkas. Några fåglar syns inte till, annars brukar nötskrikorna dyka upp vid den här tiden och närma sig bebyggelsen. Endast från skogen hörs småkvitter, förmodligen från svartmes och talltita.

Hemma på gården har jag börjat mata småfåglarna med solrosfrön, trots min hustrus invändningar om att det är för tidigt. Och att vi ju ska åka bort en vecka. Men nu kan jag visa henne en artikel i lokaltidningen om att det inte gör någonting om man upphör med matningen ett tag, för fåglarna hittar ändå mat. Alltså kan jag glädja mig åt besöken av talgoxar, blåmesar, pilfinkar och en och annan nötväcka.