krille tvärvigg

Hösten alltmer i annalkande. Björkarna gulnar. Dagarna kortare och kortare. Jag höstgräver i trädgården, sätter vitlök för framtida behov. Korpen ropar från skogsdungen, kossorna råmar till varandra, ungdjuren söker kontakt med mjölkkorna i andra änden av fälten. Vad vill de varann? Grannen tar upp potatisen med maskin. Ett par sädesärlor dyker upp på gräsmattan, snart redo för avfärd. I rönnen huserar björktrastarna, de larmar och väsnas och har sökt sig i stora flockar. Kajorna syns inte till, kanske har de förflyttat sig till staden. Fjärilarna och humlorna söker sig till kärleksörten som nu blommar. Jag tar en cykeltur runt Östanbräck, ratar militärcykeln och sätter mig på racercykeln, nyss lagad. Far fram som ett jehu, leker att jag är tävlingscyklist. Bilarna passerar okänsliga och liktgiltiga för den trampande vilden. På ett av fälten en skördetröska i arbete. Ser ut som en jättegräshoppa eller dinosaur. Jag fortsätter min tur, passerar hästhagarna vid Östanbräck, hästarna betar lugnt och fridfullt. Vinden blåser emot mig, jag börjar bli svettig. Passerar Björkberg och daghemmet, barnen ute och leker. Jag tar gamla landsvägen mot Fiskeby, kommer nästan upp för den branta backen, nu när jag kan växla. Susar förbi husen och båtsmanstorpet och ner för backen. När jag närmar mig hemmet igen glor ungdjuren på mig som om de tyckte jag var en dåre.