krille tvärvigg

På eftermiddagen gjorde vi en tur till Lakbäck i ett ärende. Vinden hade mojnat efter en blåsig förmiddag så havet såg beskedligt ut. Vi tog en promenad i den friska luften. Vi såg ett par bilar utanför några stugor och ett par cyklar, men inte en enda människa. Vi vek av mot Lakbäckstjärnen, vars svarta lugna vatten utgjorde en skarp kontrast mot havets ständiga rörelse. På tillbakavägen följde vi stranden och mindes sommardagarna då det sjöd av liv här. Då barnen badade och människor var i rörelse både på land och till havs. Och vi mindes också förra gången vi var här och stranden lystes upp av hundratals marschaller i kvällsmörkret. Inga människor syntes på stranden heller, bara en flock sädesärlor som snodde runt som i stress inför det uppbrott som förestår. Så sprack molntäcket upp och solen visade sig igen.