krille tvärvigg

Vi åt middag hemma hos Karelska Karin igår. Jag skulle hjälpa henne lite med deklarationsbestyr och hon bjöd på middag. Och återigen fick vi oss till livs lite av hennes liv. Hon berättade att hon kom till Sverige som 13-åring. Till en gård i Tornedalen. Hennes mamma hade gift om sig och hon fick nu en styvfar, som var snäll, vilket hon poängterar, eftersom det inte alltid brukar förhålla sig så. Hon minns att styvfadern bland annat gav henne ett armbandsur då hon fyllde 17 år. Hennes mamma var dock inte alltid så snäll, utan utmärkte sig för stränghet. Det är väl också ett förhållande som inte är så ovanligt mellan mor och dotter. Karin hade lämnat krigets Finland bakom sig, men det dröjde inte länge förrän det åter gjorde sig påmint. Från andra sidan älven hörde hon kanonkrevaderna, då finländarna var på väg att köra ut tyskarna, sina forna bundsförvanter. Över älven kom ett lämmeltåg av människor och djur som ville undfly striderna. Bland annat min svärmor. Tyskarna tillämpade den brända jordens taktik och brände ner hus på sin reträtt norrut. Från älvstranden kunde människor se hur deras hem gick upp i rök. För Karin var det säkert ångestfyllt, men hon var ändå trygg i sitt nya hem. Men styvfadern hade ett ganska stort jordbruk med 13 kor, hästar, får, grisar och höns. För Karin var det bara att hugga i. Hon var både dräng, piga och barnvakt säger hon med ett skratt.  I åtta långa år arbetade hon på gården, innan hon fick möjlighet att gå vidare i livet.