krille tvärvigg

Med vårt nuvarande boende i ett hus på landet är på sätt och vis cirkeln sluten. Jag växte upp på landet och hade, precis som nu, en bondgård till granne. Visserligen en bondgård av helt annat snitt än den jag nu bor granne med. Nu är det specialisering som gäller och vår grannbonde har över 100 mjölkkor på gården och en maskinpark som imponerar. Min barndoms gård hade inte bara mjölkkor, utan även hästar, grisar, höns och ett okänt antal kattor. Huset vi bor i har hyst en lanthandel och själv bodde jag i tonåren tillsammans med mina föräldrar i en tjänstebostad ovanpå Konsumbutiken. Innan butiken blev ett snabbköp, så hade Konsum varit en lanthandel med en stor disk som skiljde personal och kunder åt. Butiken innehöll det mesta från sytråd till livsmedel, så som det då var brukligt. Dofterna i butiken kan jag ännu känna, doften från det bruna prasslande papperet, kaffedoften då bönorna maldes, doften från den sötfuktiga mjölken som tappades i flaskor i mejeriet och den feta lukten från silltunnan, som stod utanför lagret och på vars lock en svärm av spyflugor lyfte då man lättade på locket. Det som varit lanthandel i vårt hus är nu omvandlat till badrum och tvättstuga och pannrummet har sannolikt rymt ett litet kontor. Vi har förgäves sökt efter ett foto som kan visa hur det såg ut när det var lanthandel, men gått bet. Mitt i byn finns också den gamla skolan, nu omgjord till bostad. Även där jag växte upp och gick de sex första åren av min skolgång är skolan numera nerlagd. Det som saknas från min barndom är närheten till vatten. Jag växte upp vid en vik av Östersjön och i ett sågverkssamhälle, där en kaj och en hamn fanns inom gångavstånd. Där jag nu bor måste jag ta mig flera kilometer för att komma till fjärden och inloppet till staden.