krille tvärvigg

På Hjorteds välskötta och prydliga kyrkogård upptäcker jag en sten som ger associationer. Mannen, låt oss kalla honom Olle, arbetade som brägårdsarbetare på sågen, men hade en bror som avancerat till kamrer och då han presenterade sig gjorde han det alltid med hänvisning till den mer framgångsrike brodern. -Jag heter Olle, bror till kamrer T., sa han, bockade och tog i hand. Olle hade bruna ledsna hundögon och kroppen var tunn och spenslig. Han var extemt fumlig och då Röda Korset hade sin årliga basar blev han alltid till åtlöje. Av någon anledning fick han alltid uppgiften att hålla reda på de bollar som basarbesökarna kastade mot olika mål. Det var som att sätta bocken till örtagårdsmästare. Bollarna förvandlades i hans händer till slippriga tvålar som slank ur hans händer. De hjärtlösa skrattade rått åt honom. Andra tyckte synd om honom. Hans hustru, låt oss kalla henne Anna, var tämligen lång och rak, hade ett rosigt ansikte och led av högt blodtryck. Hon hatade alkohol och tobak. Då magister Svanström kom till orten som folkskollärare, var hon den förste att bli hans vapendragare. Svanström var en folkskollärare av den tvättäkta sorten som ville uppfostra folket till nykterhet. De som brukade smuggla sprit från båtarna i hamnen fick det hett om öronen för en tid. Men det var svårt att komma åt dem, så därför inriktade sig Svanström snart på den yngre generationen. Han anordnade fester, läger, tävlingar och mycket annat och barn och ungdomar i sågverkssamhället som inte var vana vid att vuxna gjorde något för dem anslöt sig i stor utsträckning trots logens ålderdomliga ritualer. Verksamheten var ytterst livlig under ett antal år, men föll ihop som ett korthus, då magister Svanström flyttade från orten. Anna försökte hålla liv i verksamheten, men eftersom hon saknade ledaregenskaper så dog verksamheten ut. (fortsättning följer)