krille tvärvigg

Vid min blixtvisit i det gamla sågverkssamhället kunde jag konstatera att igenbuskningen av samhället tilltagit. Vid övre torget där arbetarkasernen legat och där min farfar och farmor bodde i åratal i ett rum och kök och där sju barn växte upp har naturen helt tagit över. Inga spår visar att här bott och levt flera generationer. Och den genväg, den stig, som förband övre torget och kiosken och som framför allt vi barn nyttjade för att snabbare nå kiosken med dess gotter och tidningar är nu igenväxt och oframkomlig, täckt som den är av slånbärssnår och björksly. Även det så kallade Källgärdet är praktiskt taget förbuskat liksom gärdet mellan Konsum och Stallsvillan. På Konsums baksida, där min mor anlade och röjde bland buskar och stenar och skapade en trädgård har naturen åter tagit tillbaka det som den fick ge ifrån sig.Fotbollsplanen, Lövskogsvallen, hålls fortfarande öppen, men målen har rostat och vittnar om förfallet. Den stora planen där sågen legat är täckt av växter och sly och snart kommer väl också träden att växa upp och ta över platsen. Men det finns också ytor som öppnats upp, som vid Blankviken, där småbåtshamnen nu finns och en skogsdunge fått lämna plats för båtarna.. Då vi lämnar samhället ser jag att den månghundraåriga väldiga eken,som fanns mittemot sågen, där mormor och morfar bodde då jag var liten står kvar. Om den kunde tala, så skulle den kunna berätta om allt som sig tiildragit i samhället. Hur sågen en gång anlades i slutet av 1800-talet, hur samhället växte fram, hur människorna levde, om den katastrofala branden 1946, om återuppbyggnaden, om den finska invandringen på 1960-talet och hur jag mötte mitt livs kärlek, sågens nerläggning 1979 och mycket annat.