krille tvärvigg

I Fredrik Sjöbergs essäbok Varför håller man på? läser jag om en resa han gör i östra Småland. Sjöberg är uppvuxen i Västervik och har sitt hjärta kvar i Tjust, även om han numera är bosatt på Runmarö. På sin resa i Småland, som görs per hyrbil, något han har dåligt samvete för, helst skulle han ha cyklat, så gör han uppehåll i Mörtfors. Mörtfors är för mig förknippat med barndomen. Hit for man på en kringelkrokig grusväg (innan Riks 15 eller som den nu heter E22-an var byggd) för att uppsöka tandläkare eller provinsialläkare. Mörtfors samhälle delades av en å med ett häftigt vattenfall, som utnyttjats både för att anlägga kvarn och smedja. Fast vid den här tiden var de bägge borta. Tandläkaren var en kvinna, som härstammade från Tyskland och som hette Clara Henning (tänk att jag minns det, hon har verkligen gjort avtryck). Hon var hårdhänt och upprepade ljudligt och irriterat: Gaapa! Senare har jag, kanske orättvist, föreställt mig henne som lägervakt vid ett koncentrationsläger. Hon var i varje fall inte trevlig att ha att göra med. Då var provinsialläkaren mera mänsklig. Han hette Brattström och var flintskallig och påminde om Konsumföreståndaren i Blankaholm, som hette Sjöberg. Dessbättre behövde jag inte träffa honom så ofta, men en gång blev jag tvungen att åka dit för att ta bort en hagtornstagg som fastnat i ena handen och orsakat en inflammation. Brattström plockade ut den utan bedövning och det gjorde rejält ont, men jag bet ihop och fick för det en slant av doktorn, som tyckte att jag varit riktigt duktig.