krille tvärvigg

I natt har stormen Ivar härjat i våra trakter. För någon vecka sedan var det Hilde och före det Sven. Vi börja vänja oss. Men Ivar var snäppet värre. Han tycktes ha mord i sinnet där han drog fram. Det lät som ett framrusande tåg och då byvindarna tog i skakade hela huset. Jag tillstår att jag var rädd och nästan föll på knä och bönföll högre makter att gripa in och lugna ner vettvillingen. Jag kunde så klart inte somna, utan gick av och mellan våningarna som en äggsjuk höna. Jag kollade om träden stod kvar och om taket höll. Min hustru däremot, som var trött efter några nätters dålig sömn, trynade i godan ro. Vid två-tiden lugnade Ivar ner sig något och jag kunde krypa till kojs, även om det var med hjärtat i halsgropen. På morgonen kunde vi konstatera vad Ivar ställt till med. En kantplåt på husets norra gavel hade dråsat till marken bara en meter från ett fönster. På logen, där kaninen Oskar höll till, hade ett fönster blåst upp och glaset var krossat. Och ännu en gång hade en björk vid vägen knäckts, men inte ramlat på  vägen eller slagit sönder fastbandhagen tack och lov. Tunnan som vi eldar skräp i hade blåst all världens väg och syntes inte till. Men om man följde spåret efter den, vilket min fru gjorde, så hittade vi den flera hundra meter längre bort i bondens dike. Ivar hade verkligen rumsterat om. Efter lunch for vi till Lakbäck för att kolla om dotterns och mågens sommarstuga stod kvar. På vägen kunde vi se Ivars framfart. I Rogsta hade han vräkt omkull en busskur och i Håcksta blåst bort taket på en kur. Där hade han också lyckats knäcka en flaggstång på mitten. Flera träd hade också vräkts omkull, även om man kunde trott att det skulle vara värre. I tidningen kunde man läsa att ett tak i Garluö blåst av huset och landat 40 meter längre bort. I Lakbäck var det dock relativt lugnt, några nerblåsta grenar var allt. Fast en bit längre bort på Storsandsvägen hade en tall vräkts upp med rötterna och hängde nu i en ledning. Då vi utfört vårt uppdrag gick vi ner till stranden och mötte ett hav som fortfarande var lite upprört och vräkte vågorna med kraft mot stranden. Stenarna hade fått mössor av is som såg ut som kristyr.