krille tvärvigg

Medan ovädret Sven fortsätter att vräka ner snö över vår by och jag känner mig insnöad i bägge bemärkelser så fortsätter jag att titta i släktforskningspärmen. Jag hittar ett gulnat klipp om mormors far Carl Ljungberg från hans 90-årsdag. Som barn fick jag följa med mormor och mamma till ålderdomshemmet i Västrum, där Carl då bodde. Det kan ha varit i samband med hans 90-årsdag och i så fall var jag nio år. Jag minns att han låg till sängs och hade en vit särk på sig och jag kände mig en smula beklämd som jag ofta gjorde inför gamla människor. Jag tyckte att de luktade konstigt och att de ofta var tandlösa var lite skrämmande. Hans vita särk gjorde att jag undrade om han hade vingar därbak och var en ängel. Det är väl allt jag minns av det besöket. Tre år senare var han död. Men i tidningsklippet berättar han lite om sitt liv. Han föddes 1864, men minns ändå nödåret 1868, då han bara var fyra år. Hur man fick äta gammalt mögligt bröd och tyckte det var en delikatess och hur man fick blanda bark i brödet för att dryga ut det. Carl föddes i Majtorpet, som hörde under godset Valstad i Gladhammar, där hans far Lars-August arbetade som statare (Lars-August var född 1840). Familjen flyttade sedan till Gunnebo, där fadern blev maskinist vid ånghammaren. Carl fick börja vid valsverket, nio år gammal, och gå ömsom dag- och nattskift. I våra öron idag låter det ju inte klokt. Mycket till barndom hade man inte på den här tiden. Carl råkade här ut för en svår olycka, då han fick en arm i en av valsarna och han fördes medvetslös till lasarettet i Västervik, där man trodde att han var död. "De fick se att det ryckte i en halssena på mig, annars hade de väl gett upp hoppet", säger han i tidningsintevjun. Han fick gå ett helt år med armen obrukbar, men ändå fick han arbeta. Och någon olycksfallsersättning var det inte tal om. Vistelsen på lasarettet betalade dock bruket. Han fick sedan anställning hos en bonde i Mossebo och då järnvägen höll på att byggas (var meddelar tyvärr inte intervjuaren) blev han skjutspojke. Till uppgifterna hörde att skjutsa resenärer och de drickspengar dessa gav var han tvungen att lämna till husbonden. Efter detta flyttade han hem till föräldrarna som nu bodde i Rumma. Där började han ett liv som jordbruksarbetare på en rad gårdar både i Gladhammar, Hjorted och Västrum. De sista tjugo åren av sitt liv arbetade han som eldare och och hjälp i trädgården på ålderdomshemmet. En syssla han höll på med tills han fyllde 84 år.