krille tvärvigg

Ett av dagens namn i almanackan ger associationer till en kvinna i min barndom och uppväxt i sågverkssamhället. Hon hette alltså Berta och bodde med man och son i ett hus som i folkmun hade fått namnet Kröken, kanske därför att det låg i en kurva, innan man kom fram till torget och Konsumbutiken i samhället. Mittemot huset fanns sågen med torkhus och lasthus och ett evigt sus av ångan från torken. Mannen arbetade som eldare och var lätt rödhårig, precis som om han blivit svedd av den eviga elden i ugnarna. Han var lynnig och hade lätt för att brusa upp. Berta däremot var en rastlös, pratsjuk och sällskapssjuk kvinna, som sprang omkring som en iller i samhället. Hon bar på en stor sorg, ty ett av hennes barn hade en vinter gått ner sig på Blankviken och drunknat. Han hade åkt skridskor tillsammans med några kompisar, men kommit för långt ut på viken, där vattnet var strömt och så hade isen brustit under honom. Och innan pojkarna hämtat hjälp hade han drunknat. Om det var någon sorts kompensation som Gud gett henne vill jag låta vara osagt, men Berta hade utrustats med en otrolig tur när det gällde spel och lotterier. Ett par gånger kunde hon inkassera tipsvinster och varje gång någon förening hade ordnat lotteri på en fest, så kunde man vara säker på att Berta var en av dem som vann. Det gick så långt att folk började knorra, då det var dags för lotteri. -Jaha, sa man, kommer Berta är det ingen idé å köpa nån lott. Eller: -Det kunde man tro att Berta skulle vinna. Ja, detta är vad jag minns då jag nu ser hennes namn i almanackan. Men idag är det väl knappast någon som döper ett barn till Berta eller...