krille tvärvigg

I dessa influensatider kommer jag att tänka på en del av de sjukdomar som jag drabbats av under min levnad. Ett av de första sjukdomsminnena är från 7-årsåldern, när jag och min bror som var fyra år, hade varit i Stockholm och smittats av vår kusin med mässlingen. Vi blev ganska sjuka med hög feber och en natt yrade jag och tyckte att ljuskäglan från en ficklampa på tapeten var febern. I barndomen fanns också många sjukdomar som lät hotfulla. En av de värsta var polio eller barnförlamning som man sade på den tiden. En annan var kikhosta, som en av mina klasskamrater drabbades av och som gjorde att han var borta från skolan i flera veckor. Paratyfus var en annan sjukdom som injagade skräck och som kanske också var orsak till att en flicka i grannsamhället, bara något år äldre än mig, dog. Hon hade varit på ett sommarläger och ätit köttfärslimpa som var infekterad av salmonellabakterier och det gick så långt att hennes liv inte gick att rädda. Själv var jag ganska förskonad från sjukdomar. Men då "asiaten", en influensa importerad från Asien, drabbade Sverige 1959, tror jag, så  blev jag ordentligt sjuk med hög feber och frossa. Jag minns att det sedan tog lång tid innan jag repade mig. Några år senare, i tonåren, fick jag påssjuka, det var precis när jag skulle börja jobba på Lagercentralen i Västervik. Även den här gången tog det ganska lång tid innan jag hade återhämtat mig. Den svåraste sjukdom jag haft, drabbade mig dock för snart åtta år sedan, då jag efter en undersökning fick veta att jag hade cancer i prostatan. Det var en sjukdom jag fruktat, sedan min far dött i den sjukdomen. Att jag nu själv fick den var ett hårt slag och den första tanken var förstås att jag skulle gå samma väg som han. Så blev nu inte fallet. Jag opererades i Uppsala och man avlägsnade tumören, som inte hunnit sprida sig utanför prostatan. Operationen var såtillvida också lyckosam, då den inte gett mig några större biverkningar, vilket annars kan vara fallet.