krille tvärvigg

Efter att ha pluggat på Hermods i 83 veckor och gått igenom 193 kursbrev, vilket gör mer än två brev per vecka var mina krafter nästan förbrukade. Heltidsarbetet och heltidsstudierna hade tagit ut sin rätt och kursbreven låg nu som stenar på skrivbordet. Till saken hör att jag flyttat till ett nytt inackorderingsrum sedan min hyresvärdinna på Höckersbogatan, som var sjuklig, meddelat att hon inte längre orkade med någon hyresgäst. Hon hade dock vänligheten att hjälpa mig med ett nytt inackorderingsrum hos en familj hon kände i andra änden av staden i närheten av idrottsplatsen Bökensved. Hit flyttade jag med mina få pinaler, mest kursbrev och böcker. Mannen i familjen led av någon lungsjukdom, kanske var det stendammslunga, och varje morgon väcktes jag vid fyratiden av hans envetna hosta. Det lät som om en hund skällde och det var omöjligt att somna om. Även på kvällarna fick han ideligen hostattacker så studierna blev lidande, jag hade svårt att koncentrera mig. Jag insåg att något måste göras. Det gick inte att fortsätta på det här sättet längre. Tanken slog mig att jag kanske kunde försöka prova till läroverket, jag hade ju läst en bra bit till realexamen. Sagt och gjort. En dag, det var strax före midsommar tror jag, skolterminen var i varje fall över, tog jag mod till mig och cyklade ner till läroverket. Sommaren stod i sitt högsta flor, kastanjerna på läroverksgården blommade och liknade stora vita fjärilar. Jag tvekade ett slag inför den imponerande gråa läroverksbyggnaden, där texten Högre Allmänna Läroverket lyste i guldskrift högt uppe på fasaden. Jag gick i alla fall in genom porten med klappande hjärta och uppför trapporna och genom korridoren mot rektorsexpeditionen. Porträtt av skolans lärare och rektorer på väggarna följde bistert mina steg. Jag höll på att vända om, men tvingade mig fram till dörren till expeditionen. Jag knackade försiktigt på dörren och steg in. En sekreterare satt vid ett skrivbord och skrev på maskin. Hon kikade på mig genom glasögonen och undrade vad jag ville. Jag framförde mitt ärende något osammanhängande, men hon tycktes ha förstått för hon försvann in i ett rum, varifrån en påtaglig cigarrdoft trängde ut. Efter en stund, som kändes väldigt lång, kom hon tillbaka och sa att jag kunde stiga in. På något darriga ben klev jag in till rektorn som var en kort, något korpulent man med blank hjässa. Bilden av en välsvarvad cigarr kom för mig och det var också en cigarr han höll i högerhanden och från den steg en blå rökslinga mot taket. Jag framförde mitt ärende och märkte att han lyssnade och inte avfärdade mig, vilket ökade mitt mod. Han började också fråga ut mig om vad jag läst och hur långt jag kommit i studierna. Efter ett tag sa han att han var beredd att ge mig chansen att pröva in till läroverket. Men deklarerade samtidigt att det kanske inte skulle bli lätt. Sedan ropade han på sekreteraren och bad henne ta fram den litteratur som behövdes. I början av augusti skulle jag komma tillbaka och genomföra mitt prov. Jag jublade inom mig då jag cyklade därifrån, viss om att klara inträdesproven.