krille tvärvigg

Jag lyckades verkligen klara inträdesproven till läroverket men det var inte mer än nätt och jämnt. Jag hade fått veta att ett underkänt prov kunde godtas, men knappast flera. Det började illa, provet i matematik blev underkänt. Sedan gick det bättre, men det sista ämnet jag förhördes i var geografi och det hade jag inte läst så mycket. Förhöret gick dåligt och den äldre kvinnan som ledde det såg missnöjd ut. Men då det var över gav hon mig ändå godkänt med tvekan. Nu var jag läroverkselev på riktigt och kunde när höstterminen tog sin början sälla mig till den lilla exklusiva och privilegierade skara som varje dag tog bussen från sågverkssamhället till läroverket i stan. Arbetarna som såg oss glodde avundsjukt på oss och såg oss nog som förrädare. Men mamma var glad att jag på nytt flyttat hem och att hon kunde kontrollera att jag åt och klädde mig ordentligt. Vad pappa tyckte var däremot mera oklart och han gav heller inte uttryck för det. När jag nu ser på TV om året 1963 kan jag konstatera att jag måste ha levt i en bubbla, helt uppslukad av det jag höll på med. Visst noterade jag kanske den kvinnliga astronauten Valentina Teresjkovas rymdfärd runt jorden eller avslöjandet av spionen Wennerström, stora historiska händelser. Men jag var så upptagen av min egen färd att dessa händelser inte berörde mig. Att Beatlarna slog igenom gjorde heller inget större intryck och Martin Luther Kings historiska fredstal lyssnade jag nog till, men hans dröm var inte min. Däremot vet jag att Kennedy-mordet berörde mig starkt. Och än idag får jag ont i magen då jag ser bilen med Kennedy och Jaqueline svänga in på Elm-street mot lönnmördarens dödande kulor. Det gick bra för mig i skolan. Genom studierna på Hermods hade jag skaffat mig en benhård disciplin, en god studieteknik och grundliga baskunskaper som jag nu hade stor nytta av. Då jag på våren 1964 tog realexamen gjorde jag det med verkligt bra betyg.