krille tvärvigg

Konsum var en gång i tiden en folkrörelse som engagerade människor. Jag minns själv från min barndom i sågverkssamhället hur årsmötena på Folkets Hus var välbesökta, lite av en fest. Det var förhandlingar, boklotteri, fika och underhållning, ofta i form av musik. Men det dröjde inte många år förrän årsmötena flyttade till staden 35 km bort och därmed försvann engagemanget på gräsrotsnivå. Konsum gick från folkrörelse till Direktörskonsum. Min far som arbetade mer än 40 år i Konsum, de tjugo sista åren som föreståndare försvarade alltid Konsum och han kunde omöjligt tänka sig att handla i någon annan butik. Trots sina många år och sitt slit glömdes han ändå bort vid sin död. Då han begravdes fanns ingen representant, ja, inte ens en krans eller blommor från företagsledningen. När jag nu hör om Konsum, eller Coop som det nu i internationalismens tid kallas, och dess frikostiga utdelande av bonusar till chefer, trots förluster i verksamheten, så hade det varit intressant att få höra hans åsikt. Visst är det märkligt med dessa folkrörelseägda företag att de måste trampa i det privata näringslivets fotspår och upprepa samma dumheter som de.