Promenad i Västervik

Dagen före nyårsafton tar jag en promenad utmed Gamlebyviken. Det har snöat under natten, men det milda vädret har förvandlat snön till slask. Viken är inte isbelagd och dess vattenyta lika grå som himlen. På andra sidan viken växer stadsdelen som i folkmun fått namnet solsidan kraftigt. Miljonvillorna blir fler och fler. Jag passerar firman som tillverkar gravstenar och möter ett par hundägare på promenad. Jag kikar efter sjöfågel, men ser endast några snattrande änder. Jag går förbi Breviksbutiken som tvingats slå igen och nu är lokalerna till uthyrning. Om det knep kunde min mor här handla lite bröd och mjölk, men nu tvingas hon bege sig till det mer avlägsna Coop. På avstånd avtecknar sig Kulbacken, där stadens museum och Unos imposanta torn finns. Nedanför Kulbacken ligger Stickan-området, där Tändsticksfabriken låg, men där nu ett mondänt bostadsområde breder ut sig. Härifrån utgick en gång i tiden den så kallade Västerviksrevolutionen som bland annat Ola Larsmo skrivit om i sin mycket fängslande roman Himmel och jord må brinna. I mitten ligger Slottsholmen som ett lås för staden och här finns också slottsruinen, där sommarens visfestival äger rum. Slottet byggdes 1360 av Albrecht af Mecklenburg och stormades flera gånger av danskarna. Tillsammans med resten av staden brändes det ner till grunden 1677. En annan byggnad som fångar ens intresse är det gamla badhuset byggt i jugendstil, som fungerat som Turistbyrå i flera år, fast inte längre tror jag. Till höger därom skymtar Strandvägen och det så kallade Häggbladska huset, ett imponerande stenhus från 1911. Här bodde min svensklärare på gymnasiet, som alltid gav mig höga betyg på mina uppsatser. Men han var också periodare och en gång kom han dyngrak till skolan, kunde knappt ta sig upp i katedern, men genomförde i alla fall lektionen på något sätt. Han drunknade sedan några år senare under en fisketur. Förmodligen var han påverkad då också. Höjd över stadsbebyggelsen är de två kyrktornen, vittnande om den betydelse de en gång haft. Åtminstone den äldsta kyrkan, den vitmenade St Gertruds kyrka, som precis som kyrkan i Hudiksvall, undkom branden 1677. Kyrkan är från 1433, alltså lika gammal som staden. De äldsta delarna i kyrkan är koret, långhuset och dopfunten. St Petris kyrka är av betydligt senare datum, nämligen från 1903-05, men uppförd i medeltidsstil och med en varm tegelröd färg. Efter att ha passerat Westerviks kanotklubbs bruna byggnad vänder jag tillbaka till utgångspunkten för min promenad, Tillbergsgatan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0