Högsommar
På väg till postlådan på morgonen. Den gula renfanan lyser i dikeskanten. En ståndaktig och högrest blomma med sina gula knappar. Dess doft sägs kunna hålla malen på avstånd. I trädgården är den svår att rå på, den ger sig inte utan kommer tillbaka, även om man kapar den längs med fotknölarna. Enda sättet är att ta upp den med roten. Men i dikeskanten passar den, lyser som solrosen, men är inte lika ädel, mer en kusin från landet. Nu är också tid för älggräs, som också har en förkärlek för dikeskanter samt rallarrosen och fibblorna. Men fågelsången har tystnat. Den enda som håller igång är sånglärkan, som är outtröttlig i sin sång. Svalorna svirrar också omkring i skyn, i sina piruettliknande flygövningar. I en av holkarna hörs fågelpip, det är pilfinkens andra kull som är på gång. I trädgården mognar hallonen och vinbären. Snart är det dags för skörd.
Kommentarer
Trackback
