krille tvärvigg

Igår var det två år sedan det fruktansvärda som hände på Utöya ägde rum. Precis som jag minns var jag befann mig då Palme mördades så vet jag var jag var när denna nyhet slog ner som en bomb. Jag var på väg på de krokiga Forsavägarna för att köpa en begagnad gräsklippare. Jag hade bilradion på och plötsligt kom nyheten om det som hänt över etern. Min första tanke var att nu har Norge fått en terroristattack av någon muslimsk organisation, kanske Alkaida. En bomb hade sprängts nära regeringsbyggnaden och det fanns dödade och skadade. Jag lät radion vara på och då jag for tillbaka mot staden kom den osannolika rapporten om att ungdomar på Utöya dödats av en galning. Det var svårt att förstå sammanhangen, fanns det något samband? Tydligen hade norsk polis lika svårt att förstå det hela, för det dröjde ju allt för länge innan de kom till Utöya. Att det sedan gick upp för oss att det var en ensam gärningsman, en viss Breivik gjorde det hela ännu märkligare. Det var alltså inte en muslimsk organisation som låg bakom utan en tvättäkta norrman, som utfört den avskyvärda handlingen att döda över 60 ungdomar som hade framtiden för sig. Och uppsåtet? Att ta av daga socialdemokratiska ungdomar som skulle bli politiker, att förinta så många som möjligt av en kommande generation. Perverst? Förvisso, men med samma tankegångar som Hitler som ville döda alla judar, även barnen. Det glädjande är nu att Breivik misslyckades i sitt uppsåt. Rekryteringen till den socialdemokratiska ungdomsrörelsen har aldrig varit så stark.