krille tvärvigg

Vårdagjämning utan vår. En iskall nordan som gick genom märg och ben. Vi tog med oss Karelska Karin till Indiska restaurangen i stan för att få lite värme av en kryddad lammrätt. Restaurangen ligger i de anrika och från vykort kända sjöbodarna i staden. På däcket som omsluter sjöbodarna brukar så här års de som lapar sol sitta, men nu var bara snö och is. Medan vi njöt av maten såg Karin ut på fönsterluckorna som hängde och slog i den snåla marsvinden. Plötsligt erinrade hon sig en händelse från barndomen, då de ryska bombplanen tungt lastade korsade gränsen på väg mot sitt mål, Helsingfors, där de snart skulle sprida förödelse och död. Karin kom ihåg ljudet av bombplanen, då hon såg hur fönsterluckorna rörde sig i vinden. Och hur lärarinnan talade om för barnen hur de skulle bete sig då de var på väg hem eller på väg till skolan. De skulle rulla sig i snön för att undgå eventuell kulspruteeld från planen. Tomas Tranströmer skrev en gång "Minnena ser mig..." Var det det som drabbade Karin då hon såg fönsterluckorna svänga i vinden.