krille tvärvigg

Vi tar bilen till havet. Besöker stugan som står vinterkall och frusen. Det är kallare inne än ute. Vi dricker kaffet på verandan och börjar sedan promenera för att hålla värmen. Vi följer Storsandsvägen och slår sedan in på vägen mot Lakbäck. Tystnaden är kollosal. Endast ett par nötskrikor en bit in i skogen stör. Vid hamnen i Lakbäck går vi ut till piren och ser ut över havet. Längst in i viken har isen börjat lägga sig, längre ut öppet hav, som krusar sig lätt. Ett par sjöfåglar lyfter, utan kikare omöjliga att identifiera. Kanske knipor. Vi fortsätter till tjärnen, där vi badade i somras. Den är nu isbelagd. Men bäcken som avleder den porlar muntert. I furorna talgoxar och en flitig hackspett. Vi följer bäcken ner mot stranden. Solen orkar knappt över trädtopparna och skimrar gyllengul över öarna, Tallön och Stenön. Sanden är frusen och det är som att gå på ett golv, till skillnad från sommarens pulsande. Havet har kastat upp drivor av tång, som ligger som ett svart täcke över en bit av stranden. Vi går upp till stugan och tar bilen hem.