krille tvärvigg

Idrotten är känd för att skapa ord med nya betydelser. Under friidrotts-EM härförleden hörde jag kommentatorna Christian Olsson åtskilliga gånger kalla friidrottarna för atleter, även de tunnaste höjdhoppare och löpare, som man alls inte förknippar med ordet atlet. Atlet är tydligen ett nytt inneord som en del kommentatorer använder. Det är nu mycket mera populärt än att bruka det alldagliga idrottare. Samme Olsson satte också förstärkningsordet monster framför flera av de prestationer som utfördes. Det var monsterhopp, monsterlopp, monsterkast. Monster har ju annars en negativ klang, något skrämmande över sig, men här förbyttes det nu till sin motsats. På fotbollsområdet har borg fått en ny betydelse. Den medeltida borgen har dammats av och var och vartannat lag talar om sin hemmaborg, som motståndaren skräckslagen ska kliva in in och veta att här ska han inte få det lätt. Det gamla vallen verkar däremot helt förbrukat, nu är det företag som får skylta med sina namn och ge glans åt arenorna. Även idrottens språk säger något om samtiden.