krille tvärvigg

Efter lunch tar jag cykeln och gör en tur via de östra stadsdelarna ner till hamnen. Jag passerar den så kallade rysstugan, som enligt sägnen är det enda förutom kyrkan som finns bevarat efter ryssbranden 1721. Stugan skulle ha blivit skonad på grund av att en rysk kapten fattade tycke för en vacker kvinna. Fan trot, som Rellingen sa. Historien är ändå tänkvärd för hur ska väst kunna beveka den maktsugne Putin? Ska man skicka dit ett harem med vackra kvinnor kanske. Rysstugan för numera en undanskymd tillvaro bakom ICA-butiken på öster. Så det är nog inte många som hittar den. Stadens styresmän bryr sig väl inte, de är föga intresserade av gammal historia och kultur. Man har nog med att profilera staden och försöka göra kommunen till den bästa i Sverige till 2020. Nåja, gladast är den väl i alla fall i och dessutom med jävligt stort hjärta, så det så. Jag tar vägen via Värmeverket, där doften av spån och bark slår emot mig. Det är en angenäm doft som påminner om sågverket där jag växte upp. Och hellre spån och bark än olja, som verket nu eldas med. Så kör jag in på den nylagda cykel- och gångbanan som leder ner till hamnen. Här måste jag berömma kommunen för väl utfört arbete. Utmed vägen finns bänkar och bord för de som vill fika och se ut över fjärden. Nedanför Köpmanberget har en cirkus, Brazil Jack, slagit upp sitt enorma tält. Här ska bli cirkus för de hågade. Hade barnbarnen varit hemma hade vi nog kunnat gå dit. Nere vid hamnen har man rest byggnadsställningar för kommunen tänker måla om de gula magasinen. Nog för att de behöver målas, men hade det inte varit bättre att börja med att åtgärda grunden, vilket många tycker. Utanför Hudik Järn är jag nära att krocka med en backande bil, men lyckas gira undan. Jag hann inte ens bli rädd. Sedan åker jag förbi Sportparken, där ungar som tycker om extremsporter fått sitt lystmäte. Man har dock upptäckt att där inte finns mycket att göra för flickor. De sysslar nämligen inte med brädåkning och sparkcykling. Jag passerar färgbutiken och följer vägen mot Malnbaden. Strax före Fina-macken viker jag av hemåt till en gräsänklingstillvaro. Frun är nämligen på Hölick, där hon ska bli firad av sina kolleger då hon nu går in i pensionslivet.