krille tvärvigg

Senaste månaden har varit mycket intensiv med att ordna nytt boende åt min mamma. Allt gick mycket hastigt och lustigt. På två veckor måste vi ordna flytt från Västervik till Hudiksvall. På samma gång hamnade vi i en bilaffär. Av bilförsäljaren fick vi ett gentilt erbjudande om vi köpte bilen, en Toyota Prius som endast gått 1600 mil, skulle vi få låna en flyttbuss. Vi accepterade och körde ner bussen till Västervik, där vi påbörjade packning och rensning av en 3-rumslägenhet som samlat på sig saker under ett långt liv. Det var nu bara det att vi också lovat att passa barnbarnen till våra barn i Stockholm under höstlovet. Därför fick vi ta bussen från Västervik till Stockholm för barnpassning i dagarna tre. Vår son Joel kom sedan med vår egen bil till Stockholm, så att vi kunde ta oss tillbaka till Västevik med den. Där fortsatte vi med utrensning och packning. Farmor Ingegerd hade koll på oss att vi inte kastade bort för mycket. Sista oktober ordnade vi lite festligheter till mor och några av grannarna. Vi bjöd dem på smörgåstårta och kaffe med kakor. Det var som avtackning och firande av mammas födelsedag några dagar för tidigt. Den 1 november kom barn och en av svärsönerna och hjälpte oss med flytten. Det gick galant, men det blev mycket tight att få med allting. Vi borde ha kastat mera. Nu fick vi stuva om lite mellan bilarna och i flyttbussen gick inte ens en kaffebryggare in. Den 2 november gick flyttlasset. Mamma åkte med mig i vår bil och min son Joel och hustrun Hellin körde flyttbussen, medan Kerstin ingick i trossen. Vi startade vid tio-tiden och var framme i Hudik vid 18-tiden. Resan gick mycket bra. Vi gjorde stopp för lunch i Stavsjö och rastade ytterligare en gång vid Tre ängar utanför Uppsala. Första natten sov mamma hos oss, men på måndagen började vi flytta in på Tunbackas äldreboende. Det tog oss hela veckan att få i ordning lägenheten om 2 rum och kokvrå, men nu har mamma fått det riktigt trivsamt och hon ser ut att trivas. Då vi lämnade Västervik och lägenheten sa hon: Det är skönt att lämna den här skiten och det uttryckte nog hennes känslor. Sista halvåret har nog varit väldigt jobbigt för henne. På Tunbacka får hon nu maten serverad och toaletten är till skillnad från i Västervik rymlig och lätt att besöka. Tillsynen finns ju också på plats hela tiden till skillnad från den osäkerhet som rådde med hemtjänsten i Västervik. Vi har haft några jobbiga veckor, men det var det värt att få henne nära oss. Och idag gjorde vi också slag i saken med bilaffären. På gården står en Toytoa Prius.