krille tvärvigg

Under den senaste månaden har jag varit upptagen av Polen. Först läste jag Anna Bikonts reportagebok Vi från Jedwabne, om hur polska medborgare innebrände över tusen judar i byn. Något som de sedan inte ville kännas vid, utan kunde skylla på nazisterna. Polackernas självbild har ju annars varit att de var hyggliga mot judarna och att de själva lidit mycket svårt under ockupationen. Att även polacker, framför allt motståndsmän, drabbade hårt är ju känt, men polacken i gemen var ganska antisemitisk. Men det fanns förstås också de som hjälpte judarna i deras belägenhet. Heder åt dem. Nu läser jag en bok om Warszawasvenskarna av Staffan Thorsell, där han berättar om ett antal företagsledare, som på olika sätt försökte hjälpa till att sprida kunskap om judeförintelsen. En av dem, Sven Norrman, som jobbade åt ASEA, förde med sig dokument om den inledda judeutrotningen redan i maj 1942. Direktörerna hjälpte också till att smugga pengar och annat till motståndsrörelsen. Fyra av dem greps av Gestapo och dömdes till döden. Men dödsstraffet verkställdes aldrig. Berättelsen om Warszawasvenskarna har tonats ned, vilket de själva också hjälpt till med. Man skulle först inte irritera Hitler och nazisterna, sedan inte utmana Stalin och Sovjet genom att påminna om att man hjälpt den polska motståndsrörelsen. Det är bra att Staffan Thorsell nu kan visa hur det förhöll sig.