krille tvärvigg

På facebook såg jag nyss SD:s första valfilm där Jimmie Åkesson sitter i en bil och glor ut på det vackra svenska landskapet. Bilden vill visa hur vackert Sverige är när landskapet är tomt på människor och framför allt syns inga otäcka invandrare. I slutet av klippet kommer en text : Förändring på riktigt. Tydligen vill Jimmie tillbaka till ett landskap som knappast existerar längre, en Sörgårdsidyll med blonda svenskar. Inför valet då Jimmie intervjuades valde han också en landskapsbild utan människor och började svamla om 1950-talets Sverige då allt tydligen var idyll och folkhem. För mig, som till skillnad från Jimmie växte upp på 1950-talet kan jag säga att så var det inte. Fattigsverige fanns fortfarande runt knuten och själva bodde vi trångt och hade dass på gården och enbart kallvatten indraget. Och i skolan kunde man få sig en örfil om läraren var på det humöret. Och klassklyftorna var också djupa och kroppsarbetet slitsamt. Och atombombshotet hängde över oss varje dag. Jimmies dröm om ett annat samhälle är och förblir en dröm.